Några tankar om Norsträsk.

Undertecknad ska försöka att samla en del tankar om Norsträsk på de 30 år vi ha varit här. Det är många som har lämnat jordelivet under alla dessa år. Två av dem som var med i början var Carl-Erik Wikström och Bengt Carlsson dessa två var två stora eldsjälar för Norsträsk camping. Vi är nu fyra kvar som startade upp campingen. Det är Olla Nilsäter, Christer Wernberg, Bengt-Ola Svedlund och jag själv Eric Palm. Det är många som undrat hur vi kunde ge oss iväg så långt in i skogen. Ja, det var så att Carl-Erik spelade bridge med chefen för Mo-Do, där kom det fram att Mo-Do hade en stuga i Norsträsk där vi kunde ordna en uppställning för sådär 15 vagnar för fiske och bärplockning. På den tiden så var de flesta caravanarna uppställda i Bygdsiljums vintercamping. Det bestämdes att till våren 1978 så skulle några åka dit och titta på detta ställe och på den vägen är det. Till en början fick vi endast arrendera marken men efter 5 år så godkände MoDo att vi skulle få köpa marken och det gjorde vi med glädje. För att vi skulle har råd att köpa området så var vi 25 familjer som satsade 1000 kronor var och fick då stå i fyra år alltså 25000 kronor, resten 50000 kronor lånade vi i Caravan Club:s grundfond.

Hur våra byggnader kom till

Första året hade vi ju ingen ström och någon toalett fanns ju inte heller, endast ett utedass som ingen ville använda det var skogen som gällde. Färskvatten fanns i brunnen bakom den stuga som fanns på tomten. Det är vad vi kallar ”lillstugan”. Denna stuga ser utvändigt ut som den har gjort hela tiden men invändigt är den helt omgjord. Det fanns ett litet rum med 12 över och underbäddar som genast togs bort. Den vägg som avskilde sovrum och allrum togs bort. Det byggdes en altan på baksidan och Olle satte in en altandörr och fönster och då var vår dansbana färdig. När vi spelade musik på baksidan så hördes den ända till Gurkoträsk som ligger bakom berget ni ser på andra sidan sjön. En medlem som heter Hans Karlsson, som var målare, tog hand om och renoveringen av köket, nya skåpluckor samt målning. Längre fram behövde vi en TV och en video framförallt till barnen. Då tillverkade Olle Nilsäter det vita hörnskåpet som vidå ställde TV och video i. Då kunde barnen vistas i stugan vid de tider som vi hade ström. Efter detta så har stugan förbättrats både in och utvändigt. Det finns en speciell episod vad gäller målning av taket till denna stuga. Det har funnits ett antal hantverkare som har varit väldigt duktiga och sedan har det funnits mindre bra hantverkare. Vi hade en person som kallades ingenjören och som gärna ville arbeta men det var svårt att hitta rätt arbetsuppgift. Men en gång lyckades det jättebra. Då taket skulle målas så sa jag till honom att han var rätt person för detta jobb. Han tog sin fru till hjälp och dom målade hela detta tak svart och det fanns inte en fläck på deras kläder men arbetet var perfekt utfört. Så där ser man att alla kan hjälpa till bara man får rätt arbetsuppgift. En toalett behövdes snart och då införskaffades en stor oljetank som lades i diket bortom logen mot vändplan till. På den byggdes ett litet hus där vi installerade en vanlig spoltoalett samt en handpump med slang som gick ner till sjön och innan man lämnade toan så måste man pumpa upp vatten till toalettanken så den var full när nästa skulle komma och använda den. Det fanns även en skylt som man fällde ut så att om man gick ut på vägen så såg man om toaletten var upptagen. Invigningen av denna toalett hölls en solig dag med tal och bandklippning av vår dåvarande ordförande Carl-Erik Wikström. Underhållning hade vi också med delar ur Umeå dragspelsklubb. Ja det var verkligen en fest när vi fick vår första spoltoa och slapp att springa till skogen vid våra behov.


Andra året


Andra året var det dags att försöka ordna så att vi skulle får ström på campingen. Ett elverk inköptes från CC i Nyköping, det var nog antikt innan vi köpte det men det fungerade och det var det viktigaste. Ibland var det svårstartat men då fick vi köra längre på kvällen i stället. Vi körde 2 timmar på morgonen och 4 timmar på kvällen. Vi hann då ladda våra batterier och kanske koka kaffe eller torka håret.Tyvärr så hände det som inte fick hända, elverket gick sönder. En midsommaftonskväll exploderade detta elverk och då var det inte så roligt, en midsommar utan ström. Men vi hade tur med att ha en medlem som hette Torsten Persson från Vännäsby och han visste att det fanns en elverk i skidbacken i Vännäs. Vi tog kontakt med berörda personer och helgen efter midsommar kom Torsten med sin traktor och elverket på släp körande ända från Vännäsby till Norsträsk. Strömmen var räddad. Detta elverk har ju gjort sitt en vacker dag. Då hade vi också tur.

Vi hade fått några medlemmar från Skellefteå som arbetade som elektriker på Rönnskärsverken och dem visste att på arsenikverket fanns det fina elverk med alla möjliga finesser och ett sådant elverk fick vi köpa. Hjälp att installera hade vi ju av våra elektriker från Skellefteå. En annan medlem som hette Bengt-Erik Nilsson tog hand om att sköta om service och oljebyten samt allt som följde med ett sådant stort elverk. Detta elverk står nu i skogen någonstans och gör Grillkol.

För som ni nu vet så har vi el från nätet och nu har vi tur igen för den medlem som nu fått träda in är Enar Svensson från Vännäs och han kommer från Vattenfall. Halleluja, vi är föreningen med många kunskaper och det är tur när det ska vara ideellt. Ja det var historien om våra elverk och jag återkommer senare med servicehus, loge och flera andra byggnader samt utökning av uppställningsplatser, för det blir ju fler och fler som vill ut till vägs ände.

När man tänker efter vilket ideellt arbete som är lagt ner i Norsträsk under de första åren så är jag tveksam om det skulle gå i dag. På den tiden var vi ca 150 medlemmar med de gamla uvarna som CC1935 Hasse Åström, CC 2296 Lennart Öström, CC 4398 John Elof Oskarsson och CC 6172 Rune Wesley. I dag är vi ca 500 medlemmar och får inte ihop en hel styrelse ens. Så över till Norsträsk. Vi skulle ju ha ett servicehus med toaletter och diskutrymme. Diskutrymmet var ett uterum med plasttak och en vattenkokare som värmdes med ved. För övrigt finns den fortfarande kvar, den används vid träffarna för att spara varmvatten till duscharna. Bengt Karlsson bestämde att sulan skulle gjutas där den ligger i dag. Då utbröt det ett första världskrig på campingen. För att ställa ett hus där var otänkbart för det skulle förstöra utsikten mot vägen för vissa, men då kände man inte Bengt Karlsson. Plattan skulle stå där och därmed basta. Vi hjälptes åt att göra plattan och gräva ner en trekammarbrunn. Avrinningen låg i diket mot logen, så fick det bli till nästa år.

Det fanns en firma i Sävar som gjorde hus som hette Prefab, där jobbade Olle Nilsäter och en medlem som hette Bertil Eriksson. På vintern tog jag kontakt med familjen Söderlund som ägde och byggde Fjällvagnen. Det var Lage Söderlund, även han medlem i CC, och hans pappa David som jag talade med. Min fråga var om de kunde tänka sig att skänka virket till vårt servicehus. Det gick dem med på men vi skulle inte få takstolarna och dörrarna. Sommaren efter kommer Olle och Bertil med en långtradare med allting även takstolar. Hur det gick till håller Olle och jag för oss själva. Även om det nu är preskriberat. Takstolarna kom inte från Prefab. På morgonen började jobbet. Christer som har varit vår rörmockare under alla år hade fixat toalettstolar och rör. Torbjörn Andersson som var mattläggare, hade på den tiden en mattfirma uppe på Ugglan på Ersboda, han skulle lägga mattor och tapetsera, Arne Erixson, vår egen plåtslagare la tak och stuprännor. Arne har även varit vår ordförande under ett antal år. Torbjörn, vår mattläggare, bor numera i Thailand. Ni ska veta att mattor och tapeter i våra toaletter är från nybyggnationen. Det var kvalité på den tiden.

Diskrummet gjordes på gaveln. Diskbänkarna är från I 20. Dörrarna är köpta på Byggprodukter där en medlem som heter Ragnar Holmgren arbetade. Vi skulle ha självtryck på vattnet så därför står den stora cisternen där och den är ställd på plats utan någon maskinhjälp, endast handkraft. När vi åker hem på söndag var huset klart tack vare dessa hantverkare som kunde sina jobb. Det här är alltså huset med toaletterna. Den andra byggnaden med bastu och duschar har tillkommit långt senare. Nu ska jag berätta om vår bastuvagns tillkomst. En byggnad som vi är mäkta stolt över. Huset som Sveriges Television nu huserar i där var Polarvagnens kontor en gång i tiden. Vid ett tillfälle hade vi en körgård på deras stora fina parkering och jag började prata med Polarvagnens dåvarande ägare Bertil Holmqvist att vi var intresserad av en begagnad husvagn som vi kunde göra om till bastuvagn för jag hade sett en sådan på en camping i södra Sverige. Vi ägde en gammal Cabby som var barnens lekvagn, den hette ”Mysak”. Senare när Caravan Club i Västerbotten fyllde 20 år så hade vi detta jubileum på Polarvagnen. Under denna festkväll steg Bertil Holmqvist upp på scenen och berättade att Polar skänker oss en oinredd husvagn som jubileumsgåva. Under en av mina resor på inlandet stannade jag på Polarvagnen i Dorotea och fick vara med och bestämma hur vår bastuvagn skulle se ut t.ex. var vi ville ha fönster och dörr. Därefter fick jag ta med mig denna specialbyggda vagn hem till Umeå. Därefter kördes den till Bengt Carlsson i Robertsfors, han var en duktig snickare. Bengt gjorde den inredning som finns i dagsläget. Det var meningen att bastun skulle vara vedeldad men senare bestämdes att det skulle vara eluppvärmning i den. Senare drogs den till Norsträsk på våren och ställdes upp där den fortfarande står och fungerar på samma sätt.

Vi behövde ju också en altan på bastun och den byggdes vid en arbetsträff av Sven Blom och Bo-Åke Sandberg som tyvärr gick bortalldeles för tidigt. Inger Sandberg som var gift med Bo-Åke har nu en ny vän, vår egen målande Anders Näslund. Många har funderat varför draget är avkapat på denna vagn. Det var så att vi inte hade pengar till gräsfrö så därför gjorde jag ett byte med Lantmanna i Umeå. Dom fick draget och vi fick gräsfrö. Denna vagn har klarat sig otroligt bra från fukt och mögel men vi har ju en duktig snickare också i Lage Agdahl som har renoverat upp den på senare år så nu kan den stå i 20 år till. Jag började prata om ideellt arbete och det finns många som gör bra jobb i klubben men jag vill speciellt nämna ett par som har utfört ett otroligt arbete under alla dessa år och det är Gun och Martin Holmgren. Jag tror ingen har jobbat så fantastisk som de två under dessa år. Dom är verkligen fantastiska Caravanare.

Innan jag avslutar för den här gången ska jag berätta en liten historia från den tiden jag arbetade somförsäljare på Ålö -Maskiner. Samtidigt med mig fanns det en annan resande som aldrig blev svarslös. Han hette Karlbom och bodde på ett hotell i Lycksele. Han gick ner till matsalen för att få sig en bit mat. Hovmästaren meddelar att det var fullt men det fanns en plats ledig vid ett bord där det satt en man från Stockholm. Denne Stockholmare frågar var han varit under dagen. Karlbom börjar rabblaupp att han har varit i Edsele, Resele, Ramsele, Åsele och nu i Lycksele. Stockholmaren tror att han driver med honom och säger att då har du väl varit i Arsele också. Nä säger Karlbom men när jag tänker efter så är jag faktiskt född i dom trakterna. Om minnet får vara kvar, det börjar svikta, så återkommer jag med mer historia från Norsträsk längre fram.
 
Eric Palm CC 10918